Att gilla sig själv - det är ju relativt
God kväll! Här är jag. Och jag gillar mig själv när jag flexar i spegeln. Men det är ju relativt.
Att gilla sig själv- Det är ibland svårt. Jag menar, det är ju jag. Jag som gör att jag ser ut på ett visst sätt. Och sen ska jag inte vara nöjd?! vad fasiken är de för logik. Ja, mat är godare än vad träning är roligt ibland.
Som idag - Jag klämde 2 bullar och 3 kladdkakemuffins. Och nej det var inte nödvändigt. Och inte alls så gott som jag hade hoppats. Och ändå slutade jag inte äta. Vad. I. Helvete.
Jag tycker om mig själv väldigt ofta. Gillar vad jag ser i spegeln. Men oftast bara påklädd. Naken skämms jag nog lite. Det är därför jag tränar nu, och har den här #påskutmaning16 på instagram.
Jag ser på mig själv på den här bilden och tänker " Ja men va fan. Det där är väl inte så illa! Fasiken, ja ser ju nästan ut att redan ha lite muskler på armarna! Kolla axlarna och nyckelbenen!" Sen har jag en annan röst i huvudet också som vrålar " AH MEN SLAPPNA AV I ARMEN OCH SPANA IN GÄDDHÄNGET!" och det är inte lika vackert ;)
Det var när jag satt på sängkanten och såg mig själv såhär som jag tog fram mobilen och knäppte ett kort. Allting är ju relativt. Sådana här bilder lägger man ju knappast ut online. "HEJ! Här har ni mina bilringar och mig!" haha.. Nej, man lägger ut en bild så som den övre. Den som ser lite bättre ut.
Jag tror på att vara ärlig mot sig själv. Jag har tagit förebilder idag, före påskutmaningen , fastän en vecka sent. Och jag har tagit både "normala" och sen sådana här. Lite valkar, lite kass kroppshållning och lite gäddhäng. För det är roligt att se förändringar. Även när en sitter ner som en sleten 3 barnsmor med dubbla jobb, när man egentligen bara gått lös i bullpåsen.
Ja ni. Att tycka om sig själv - det är relativt. Alldeles beroende på. Men jag jobbar på det. Att gilla mig själv både när jag flexar på 68kg, eller sitter ner med tredubbla valkar på 68kg. Jag jobbar på att gilla mig själv NU för att inte förlora mig i drömmen om ett bättre jag i morgon.
Jag kan inte tycka om mig själv om jag inte tror på att jag gör det. Därför delar jag med mig av mig själv såhär. Den (nästan) nakna sanningen. Och jag tycker det känns okej.
Kram, Silverstenk