Spring så länge benen bär
Spring så länge benen bär, brukar jag säga till mig själv när jag springer och nästan ger upp. Det påminner mig om vilken tur jag har, som lever och andas och springer. Att jag KAN
idag var vädret fantastiskt och jag sprang mellan 18-19, då solen höll på att gå ner. Så himla vackert ute nu, det börjar bli grönt på åkrarna igen och det luktar koskit sådär underbart lantligt haha:) jag gillar koskit-doften. Det luktar hemma-på-landet. Där den inte finns en kotte = då får jag vara ifred haha!
Kram, silverstenk